Råd till anhöriga
Att leva nära en vän eller familjemedlem som drabbas av psykisk ohälsa innebär ofta en stor stress. Man vill hjälpa, men ser kanske inte var lösningarna finns eller hittar inte rätt inom vården och omsorgen. Dessutom kan känslan av skuld och skam göra att man inte gärna pratar med andra om sin svåra situation.
För att orka är det viktigt att också försöka ta hand om sig själv, till exempel genom att söka stöd från andra i samma situation, menar Henrik Pelling, överläkare inom psykiatrin på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Han ger inte gärna generella råd om hur var och en ska lösa den svåra ekvationen att fylla på sin egen energi, samtidigt som man har fullt upp med att hantera en kaotisk vardag.
Dela erfarenheter
– Det är ju självklart att man vill göra allt man kan för sitt barn eller en annan familjemedlem, säger han. Och många hinner inte tänka på sig själva, de sitter fast och är uppslukade av situationen och man kan inte moralisera över det. Men vi ser att många får ut väldigt mycket av att träffa andra i samma situation och vi brukar erbjuda kontakt i olika anhöriggrupper och med anhörigföreningar. Samtalet med andra som har liknande erfarenheter kan ge en avlastning på flera sätt, menar han.
– Det är lätt att känna att man är en dålig förälder när ens barn drabbas av psykisk ohälsa eller en neuropsykiatriskt funktionsnedsättning. Många känner också skam och skuld. Ofta finns en ärftlig faktor med, föräldrarna kan själva vara drabbade, men kontakten med andra anhöriga kan ge perspektiv och också mycket praktisk kunskap, exempelvis hur man kan hantera tvångshandlingar. När man vet det, kan man hantera situationen hemma bättre vilket också leder till en bättre självkänsla. Man ser hur andra anhöriga gör bästa möjliga av en svår situation. Överlag ser han kunskap som ett viktigt redskap för att anhöriga ska orka med den svåra situation de ofta står i.
Öka din kunskap
– Kunskap är makt och det är viktigt att anhöriga får reda på vilka lagliga rättigheter de har till stöd och hjälp, säger han. Sedan kan det ändå kännas skamfullt att behöva vända sig till
socialtjänsten, men då får vi tala om det. – Vi försöker också ge perspektiv på vad som är naturligt och bra med olika personlighetsdrag. Många äldre föräldrar känner en stark oro för sina vuxna barn. Hur ska det gå när jag dör? Jag borde nog ha gjort mer.
– Ta din oro på allvar och sök hjälp av andra i samma situation, menar Ulla Elfving Ekström, aktiv i Schizofreniförbundet. Många praktiska frågor kan man faktiskt lösa redan nu. Och sorgen och känslan av skuld kan man dela med andra. Hon vet precis hur det kan kännas, för hon är mamma till en son med schizofreni. Hon har också hört många andra föräldrar tala om sin oro för att någon annan ska orka bry sig den dag de är borta. De vet inte heller hur de ska lösa frågor om arvet, god man, bostadsbidrag och annat av mer praktisk natur. De problem som psykisk ohälsa innebär finns i alla samhällen, i lättare eller tyngre form, och samhället behöver de här anlagen för att klara sig. Man vet att det finns en tydlig koppling mellan bipolära drag och stor kreativitet. Och kontrollbehovet som kan ligga bakom tvångshandlingar är i sig en bra egenskap i ett samhälle. Men när det blir en sjukdom måste man få hjälp. Det är viktigt att inte leverera en massa allmänna råd, betonar Henrik Pelling. Samtidigt behöver man vara lyhörd och fånga upp hur de anhöriga har det genom enskilda samtal.
Välj egen terapi
– Man mår bättre om man kan handskas med sjukdomen och vi försöker hjälpa till med att se lösningar på de problem som de anhöriga själva tar upp. Vi berättar också att stress kan visa sig på olika sätt, både i själen och genom kroppsliga symtom som magkatarr och sömnlöshet, säger han. En konkret fråga är att berätta om olika sätt att hantera konflikter, både med den som är sjuk och med andra i familjen.
– Ofta är man så pressad och trött av situationen hemma och då är det lätt att det blir konflikter, men det finns sätt att minska det. Ett generellt råd vill han ändå ge – att man ska försöka vårda sitt eget nätverk till vänner och släktingar. Annars är det lätt att man isolerar sig.
– Men man måste vara ödmjuk och se att det kan vara mycket svårt att orka med även det. Ta äldres oro på allvar! diskutera frågorna i studiecirkel och erfarenheterna är goda, menar hon.
– Många har engagerat sig väldigt mycket i sina barn och det kan vara svårt att släppa taget, men det är bättre att själv vara med och till exempel utse en god man och känna sig trygg med lösningen, än att oroa sig för hur det ska bli sen. – Vi har också diskuterat att föräldrarna ska kunna lämna ett ”vårdtestamente”, ett dokument där de sammanfattar sina tankar om barnens situation och som kan läggas med i journalen.
Fler råd till anhöriga finns via: